Onsdag och dags för jobb om 9 timmar, helgerna är slut. det känns nästan skönt att få komma tillbaka till vardagen. som vanligt finns det saker i vardagen jag vill ta bort så är det väl för oss alla antar jag. tyvärr är det ju bara önsketänkande. jag tycker jag klarat av alla helger riktigt bra, klarat mig från de största "meltdowns". men jag känner att jag är på gränsen hela tiden... börjat sova dåligt igen och tankarna styrs hela tiden åt fel håll. både före och efter halvårets första träning så har mina tankar hemsökts av sommaren och miss grön och de tankarna gör mig så ledsen och arg. ibland måste jag verkligen kämpa för att se nått bra, roligt och fint med detta gångna halvår...
Saybia sjunger - I´m not the one for you, you are the one for me. ruggigt bra låt.
snart är det dags för ett nytt kapitel och med det ställa till med ännu mer röra i huvudet. det är så många frågor jag har och dom blir bara fler och fler. och jag kommer aldrig kunna få ett svar, inte i denna värld iaf. hur kunde du göra så? hur kunde du lämna en 7 åring?
jag sitter här med tusen frågor och tårar. det enda jag kan göra är att försöka överleva dagen. det börjar bli tröttsamt. fuck it
cheers!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar