avstånd

Ångestdämpad sitter jag här och far runt i mitt huvud. Det finns så mycket i mig, så mycket jag vill känna men allt blir bara en blockad av ångest. Som i sig gör mig ledsen. Det räckte tydligen inte att de som övergivit mig har sårat mig. Tydligen ska allt bara fortsätta och fortsätta… vi ger all skit till han, enklast så. Ja så kanske det är min uppgift är att ta emot all skit… just nu är det här min sanning i min värld, nä den existerar inte för någon annan. Jag känner mig så tom som om att jag bara är ett skal. Letar efter mig själv i allt det här och jag tycker att jag är på rätt väg men en stund som denna vill jag bara kunna åka hem till soffan och känna mänsklig värme. Känna att jag är nått i dennes ögon… det ligger mycket sanning i att man måste hittat sig själv för att gå vidare… just idag är jag bara så svag. Just idag saknar jag dig. Just idag är ingen bra dag

Igår avslutades med finaste vänner till ett soundtrack av tvåtakt och baktakt, grymt bra jobb! En bra kväll i sin helhet, några saknades dock…

Snälla snälla… förbannade mörker!


Cheers!