Nyss hemkommen. Jobb till sent och konsert till ännu senare... Trött! Och som vanligt fungerar tankarna bäst då, då jag har minst försvar. Jag önskar att jag inte hade behov, ett behov att aldrig få känna. Ganska nyligen lyckades jag känna, jag lyckades visa utan att jag blev lämnad ensam. Precis den känslan slåss jag vidare för!
Cheers!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar