terrified

I går kväll blev jag bjuden på middag av Lisa med sällskap av Emma och Joss, ett behövligt avbrott från soffan. Och dessutom väldigt god mat. Skönt att försöka tänka på annat ett tag.
Jag har börjat sova sämre igen så jag antar att det är dags för lite hjälp. Jag är så jävla livrädd för allt bara, har lust att bara droga ner mig totalt så att inte en känsla finns kvar. för jag orkar faktiskt inte känna så här :( och jag har ingen aning om vad jag ska göra åt det heller... rätt åt mig säger säkert en del, ja så är det säkert. jag vet ingenting längre, varken utom mig eller inom mig...

längtar till soffan, mörkret, vinden och musiken...



cheers!

wished for

Kändes som att det här skulle bli det första glada inlägget på ett bra tag. Jag har väl inte varit riktigt glad sen möllevångsfestivalen och det är ju ett tag sen. Jag har så mycket ord i mig som vill ut men jag vet inte hur så jag håller dom inom mig. Åtminstone vet jag vad dom innehåller och det får räcka för tillfället... Så likgiltig inför hela framtiden.

Som sagt det skulle bli ett glatt inlägg men så blev jag påmind om varför jag inte är glad. Varför jag försöker tränga undan/glömma känslor. varför jag har medecin som hjälp. Kan inte rå för det men tänker på mamma, tänker på en stängd dörr, ett nyår borta, en begravning jag aldrig såg... och jag vet att det är riktigt dumt men jag tänker på en mamma som inte ville vara med sin son som behövde henne massor...

det blev inte så glatt ändå men jag var glad för första gången när jag vaknade, alltid nått.

På tal om det klarar inte riktigt av "glad" musik, snälla ge mig tips på lugnare, stämningfull, "ledsnare" musik...



cheers!

Arvika

jaha då börjar det dra ihop sig till festivalsommar då... Arvika har bokat Depeche Mode :D damn!! vågar man hoppas på att Roskilde gör det med?... ett litet ljus i mörkret...


Somebody...

granted

skrev just ett långt inlägg om all jävla ångest. men vad är det lönt... skitsamma... livet är som det är...



cheers!

Only in it for the...

rehab! ja dag 2 av ett nytt liv på medecin, ganska spänt kan man säga. jag går dåligt innan men det här är ju galet, minsta lilla grej så spänner jag hela kroppen och då är det lite svårt att gå. Det känns som att jag har världens bakfylla och då har jag ändå varit nykter sen en vecka typ. Lätt illamående så fort jag blir spänd men bara på gränsen till att jag ska spy typ. men men det ska väl gå över förhoppningsvis, annars är pingiskarriären över...
känns galet overkligt att jag har gett mig in i det här och att jag hamnade här. samtidigt väldigt nöjd med mig själv. det här skulle jag ha gjort för 10-15 år sen typ. Nu är jag på väg iaf.
torsdags var en enda lång beslutsamhets ångest, men med lite övertalning från alla bästaste vänner så blev det droger. En tårögd dag slutade med cappuccino och lite mindre vattniga ögon, tack!
I går hade jag "mina" tvillingar här med lite pizza och snack, sedan var det några Freaks and Geeks som drog lite mer. Önskar jag kunde följt med men det är en omöjlighet just nu, det kommer ju fler kvällar! Vill ju se vad det är för ett spektakel :) sedan blev det film och bara softande...

I dag har jag legat på soffan och sovit eller sett på fotboll typ hela dagen. och så kommer det nog fortsätta resten av helgen. helt orkeslös typ...

Visst kommer det bli nått bra av det här?? visst då??


cheers!

dörr 56

i går blev inte riktigt vad jag trodde när jag öppnade mina blå ögon, fast det var nog oundvikligt. hela dagen kändes som att jag var i en bubbla med tårar i ögonen och ingen luft... som det nu har varit ett tag. Så med lite övertalning letade jag mig fram till dörr 56 och med hjälp av Joss hittade jag dit för en andra gång. tack tack... lite droger och samtal blev resultatet.

Jag har nog bestämt mig nu, jag måste ta tag i det en gång för alla. måste börja tänka på mig själv lite... så är det ganska glad att jag hittade dörren faktiskt.

och ett tack till er alla som finns


cheers!

A Failed Attempt At Something Worth Saying

börjar lita på att jag kan sova nu, det känns bra. just nu är allt så stort bara. minsta lilla grej som sägs eller upplevs känns så stort. Så förbannat lätt till tårar hela tiden och jag kan inget göra... jag har svårt att andas och visst är det dammigt här men ändå :)

känns ändå som jag styrt in livet på en hälsosammare bana, hatar mig själv för helgen som varit. det får inte hända igen... jag vill ju ingen illa! allt måste sjunka in...

dagens skiva: Ali Whitton - A Failed Attempt At Something Worth Saying
så grymt bra!


cheers!