11e

för 5:e natten i rad har jag vaknat vid fyra med totalt speedad kropp, hjärtat rusar och tankarna är waaaay out there... i dag var första gången jag lyckades styra upp det lite iaf... men för sent för att inse att jag kunde gått upp o sett joss vinna silver i paralympics, grattis grattis :)
jag undrar om det är för att jag börjat ta min förbeyggande astma medecin som kroppen beter sig såhär? känns rätt troligt när jag tänker efter, den vidgar ju upp luftrören och så, det borde ju betyda mer luft och mer action... jag hoppas innerligt att det kommer stabiliseras bara, vill ju kunna besöka "mina" katter ute vid det röda huset, sesam och den något skrikiga (men fina) Zoe :) kroppen borde ju vänja sig vid det här... Och ska jag vara ärlig så är det ganska jobbigt att vara jag överhuvudtaget just nu, det bidrar säkert :)

I dag är det 11 spetember... dam dam dam (tänk filmen hajen) men jag är inte ett dugg orolig jag är snarare hoppfull. hoppfull på att all skit innebär att jag är ett steg närmare nått/nån fin och det är trots allt inte jag som förlorat mig utan det är faktiskt ni som gjort... märks det att jag försöker vara tuff? :) naturligtvis finns ni i mitt hjärta för alltid... jag hoppas ni mår bra allihop...

jag börjar jobba om 2 timmar men va fan det är väl lika bra att åka dit... fan ska jag göra här själv? en sväng förbi macken bara så jag kan få mig lite kaffe, fifh serverar inte kaffe förrän 09.30...


cheers!