Add it up

det har varit en riktigt bra fredag faktiskt. inget annat att vänta efter att jag slutade 12 ju :) sedan har jag softat i soffan med min filt, te och loads of films :) riktigt skön fredag kväll...

Nu sitter jag och lyssnar på en massa ny spännande musik som jag hittade i min dator. för tillfället är det Cruel Black Dove som granskas helt ok måste jag säga. Bra tjejsång... lite tyngre garbage bitvis och ganska mycket pj.

Det här är nog första alla helgona... som jag är pingisfri. ska bli spännande, fast jag hade gärna spelat lite med. men men om 2 veckor ska jag vara igång, det måste jag vara. vill börja röra på mig nu.

det blev inget samtal men ett meddelande om säker hemkomst, bra ju


cheers!

människohamn

i morse var det dags för läkarbesök igen, trodde jag. det var inte riktigt det enkla rutinbesök jag väntat mig, hon presenterade sig som psykolog så kan ni ju lista ut resten. jag kom ut helt tom visste inte riktigt om jag skulle skratta eller gråta så det blev en tår på väg till jobbet. jag "räddade" upp situationen väl där. jag ska tydligen dubbla intaget igen, kan bli spännande :) har lite svårt att ta det när läkaren säger att jag inte är frisk. jag vet ju redan det men det blir så påtagligt...

annars har det inte hänt så mycket spännande, ganska trevliga möten på jobbet. annars har det varit film tittande ikväll och lite sent här vet jag inte om jag väntar på ett samtal eller inte. ja det märks väl...

kul att fler börjar få upp ögonen för "ajvide" nu :) riktigt bra läsning!



cheers!

väntrum

spenderade en timme på sjukhus idag, varav 40 min var väntan. i detta stora väntrum som jag delar med väldans massa människor sitter två äldre par i min närhet. det vänstra paret (blir lättare att kalla dom det då jag faktiskt inte har en aning om vad de heter) består av en äldre dam och en något yngre man (eller friskare kanske)det högra paret består av en äldra herre med en något yngre fru (jo hon var nog bara yngre) det vänstra paret satt där när jag kom och det högra kom strax efter mig. Jag sitter där och lyssnar på vad som sägs, kan ju liksom inte stänga av hörseln. den vänstra damen frågar samma fråga 5 ggr och får nästan exakt samma svar av sin man -det var 2 veckor sedan vi var här sist. varpå hon svarar -oj, det låter inte bra. hennes man tar ett djupare och djupare andetag och säger varje gång -jag tror nog att det börjar stabilisera sig. Sedan precis innan dom blir inropade frågar hon väldigt försiktigt -har jag varit på toa idag.
den högra herren hinner knappt sätta sig förrän han klagar på servicen, -ska man verkligen behöva vänta så här? varpå hans fru svarar -ja det märks att det är kommunalarbetare. alltså vad i helvete??? sedan arbetar han fram en idé om att de (läs den stackars personalen)har ett system där man tjänar mer på att låta människor sitta och vänta. oklart hur han tänker men igen vad i helvete?? personalen springer som galningar ut och in hela tiden och denna äldre herre har mage att klaga på att han fått vänta i 10 min!! ja ok det blev 40 min väntan men vaddå om det är akut får man ju gå emellan så det var ju inte så att han var på väg att dö. när dessutom en av sköterskorna kommer ut med en bunt tidningar som hon städat ur sitt labb, blir han nästan galet arg och påpekar tydligt att -jaha det där har hon tid med minsann.

jag sitter ganska paff, förundrad och lyssnar på detta skådespel. det slutar med att jag hånler så tydligt jag bara kan till paret till höger och tittar så förstående jag bara kan på det fina paret(söta på nått sätt) vänster om mig. De som hade anledning att kanske vara gnälliga, vara på dåligt humör tar det som det kommer och sitter snällt och väntar på sin tur i detta överbefolkade väntrum. och de som var där för en ren rutinkontroll har mage att klaga på en personal som gör så jävla bra de kan. jag hoppas personalen sa ett par väl valda ord till dom. behöver jag ens nämna att dom bara utstrålade vi är lite "mer" än ni andra...
När det är min tur så säger den medelålders mannen som ska hjälpa mig att han haft en sån jävla tuff dag. dom hade haft 200 personer på 2 timmar som tagit blodprov... först tänkte jag är det så mycket? men jo det är ju mer än 1 person i minuten :) damn! jaja jag kom ut iaf om än med lite mindre blod...


cheers!

humör

gillar inte den här rlrcstrn. detta ständiga hoppande i humör. igår så jävla dålig och idag helt ok.
Jag saknar så mycket men vet inte vad, dig eller bara nån... försöker med det här med nuet och jag försöker glömma... en sekund i taget!


cheers!

Stop the bus, I live here

jag vet inte riktigt vad jag ska göra. hur det ska kunna bli nått bra. sån jävla panik just nu. hatar mig själv. alternativen som finns blir ju inga alternativ. vad fan är det som händer? vem är jag?


FUCK it!

Episode 1

jaha då var jag igång...

jag balanserade hela dagen på jobbet för att ramla när jag kom hem, knappt jag kom så långt faktiskt. har varit en grymt ledsam kväll, fuck it all!

fönsterbräda

imorgon är det dags. första avsnittet i nått nytt. det ska bli skönt att få prata ut om allt, nytt gammalt och sånt jag lurat mig själv till att vara en verklighet. jag behöver få tillbaka lite kontroll...

annars har väl helgen varit helt ok. the Do var faktiskt grymma! bäst hittills i F & G regi. Och hur ett bord kan underhålla så mycket är ju märkligt. visst hade jag lite ångest i lördags men jag tror inte jag hade mest ångest iaf :) min värld blir lite galen ibland än så länge...
senare blev det ju minipingis och diverse alkoholhaltiga drycker i slottet, riktigt trevligt! får vi göra om kära vänner :) fast vi får vara lite mer försiktiga vid fönstren, allt är inte vad det verkar :D

i dag har jag mest suttit i soffan och sett klart true blood, rekomenderas varmt! har på nått lustigt sätt hamnat i serieberoendet trots allt motstånd. såg färdigt tell me you love me i veckan och det var helt ok. ska börja på carnivale nu om en stund... så tack E du har fördärvat mig ;)

jag är lite nervös för imorgon men hur svårt ska det vara att prata? jag brukar ju inte ha så svårt :) det blir som det blir antar jag...



cheers!för oss i medicinens famn...

Kick up the dust!

så jävla bra helt enkelt...



cheers!

älskar malmö

Ja jag vill bara säga det. Mamö är det bästa som hänt! ifall ni börjar undra... ja bilden är väl sådär men hittde den och ja lite minnen kommer fram...


cheers!

ibland fastnar...

ja ibland fastnar jag i det som hänt. jag förstår det faktiskt inte... hur kunde jag ha så fel? hur kunde jag tro att det var nått på gång? varför gick det så långt som det gjorde? för allting var ju tydligen inte...

som tur är går ibland över ganska fort och då finns det inte längre...



cheers!

the sun always rises

har haft en helt ok helg för att inte säga en bra helg. fredagen var en massa filmer och chips :) gooott... igår var det dags för min freaks and geeks premiär. lite nervöst men det blev en riktigt trevlig kväll ute i en av svamparna (eller vad det nu är?)med det bästaste sällskapet. massa tack :)kul att träffa värdinnorna (tack för underhållningen)och diverse andra roskildesällskap, saknar hänget lite... hmmm

jag mår ganska bra men längtar ändå efter samtalen som ska komma, att få ur mig allt. och jo jag vet att det är knarket som får mig att må hyffsat! men skönt att det börjar bli ljust igen så här i höstmörkret. hösten är fin jag gillar den, man får dricka en massa te under filten i soffan. alla fina träd. helst vill jag dela upplevelserna med någon men det får ta sin tid... försöker tänka på mig själv...

ska försöka få lite luft denna vecka, lära mig andas igen. att se att känna att vara bara jag i världen...

dagens artist och hela novembers kan bara vara Blood meridian, misstänker medlemmar från Black mountain och pink mountaintops :)



cheers!

You got to get through what you've got to go through to get what you want, but you got to know what

I dag har jag haft en riktigt OK dag, jag har varit glad och positiv :) och vet ni?? Det är fan rätt åt mig!



cheers!

svag

det är tisdag kväll och jag väntar på att timmen ska gå, gå så att jag somnar. en dålig dag byttes mot ett skönt häng med tvillingarna och Alex, fast den senare prioriterade repet istället efter gooood pizza. Vi andra hängde i den röda och den vita soffan som vaktas av min svarta namne. godis, kaffe och film stod på programmet. Skönt att bara softa och framförallt att inte göra det själv. Jag är bara så dålig på att ta mig för saker när jag mår dåligt, så snälla ta mig ut på äventyr... vill inte/klarar inte att vara själv längre...
ja jag är svag men försöker...


cheers!

färger

Jag har nog en av de finaste utsikter för tillfället. Upptäckte nyss färgerna på mina träd. Hösten är här och den hade med sig helt nya element i form av Rehab av mitt sinne. Satt just och funderade på hur många veckor som gått? Haha knappt en hel vecka. Nu är allt så maxat som det ska vara i alla fall och kroppen hatar mig igen. Fast upptrappningen gick lättare än när jag tog första. Fast samtidigt blir det ju långsamt istället, förra helgen var jag ju ”borta” och det är jag inte nu på samma sätt. Så jag sitter här och försöker att inte tänka, det går inget vidare…
Jag menar det har ju trotsallt hänt en hel del sedan i juni typ. Jag lärde känna någon som är så fin och vi lyckades väl lura oss själva till att såra andra. Jag trodde allt var vad det var. Allt var inte vad det var, allt var bara fantasier. Fantasier om att inte vara ensam, om att vara älskad.
Lyssnar på D Rice - me my yoke and I
Jag börjar förstå det lite ledsnare i mig, jag lyssnar och analyserar. På ett sätt jag inte brukar göra men antar att hösten är här med nya leksaker. Det är lättare att slappna av nu, lättare att uppfatta. Ja jag vet… ”drogerna” men ändå jag hör känslor.
För stunden ser jag möjligheten till ett ljus igen, jag hoppas kunna hålla den målsättningen. Visst kommer det vara mycket tårar på vägen men det måste ut. Ut ur mig och ner i marken. En kär vän till mig sa –lev i nuet! Ja jag måste… imorgon existerar inte och igår kommer jag inte ihåg  Saknar våra samtal så jättemycket men hoppas att de kommer dyka upp igen. Du vet allt det där om att inte glömma och så.
En lördags små små tankar om mitt liv…

Cheers!

Black mountain

en saknad...
Jag vill bara hem till mörkret...

terrified

I går kväll blev jag bjuden på middag av Lisa med sällskap av Emma och Joss, ett behövligt avbrott från soffan. Och dessutom väldigt god mat. Skönt att försöka tänka på annat ett tag.
Jag har börjat sova sämre igen så jag antar att det är dags för lite hjälp. Jag är så jävla livrädd för allt bara, har lust att bara droga ner mig totalt så att inte en känsla finns kvar. för jag orkar faktiskt inte känna så här :( och jag har ingen aning om vad jag ska göra åt det heller... rätt åt mig säger säkert en del, ja så är det säkert. jag vet ingenting längre, varken utom mig eller inom mig...

längtar till soffan, mörkret, vinden och musiken...



cheers!

wished for

Kändes som att det här skulle bli det första glada inlägget på ett bra tag. Jag har väl inte varit riktigt glad sen möllevångsfestivalen och det är ju ett tag sen. Jag har så mycket ord i mig som vill ut men jag vet inte hur så jag håller dom inom mig. Åtminstone vet jag vad dom innehåller och det får räcka för tillfället... Så likgiltig inför hela framtiden.

Som sagt det skulle bli ett glatt inlägg men så blev jag påmind om varför jag inte är glad. Varför jag försöker tränga undan/glömma känslor. varför jag har medecin som hjälp. Kan inte rå för det men tänker på mamma, tänker på en stängd dörr, ett nyår borta, en begravning jag aldrig såg... och jag vet att det är riktigt dumt men jag tänker på en mamma som inte ville vara med sin son som behövde henne massor...

det blev inte så glatt ändå men jag var glad för första gången när jag vaknade, alltid nått.

På tal om det klarar inte riktigt av "glad" musik, snälla ge mig tips på lugnare, stämningfull, "ledsnare" musik...



cheers!

Arvika

jaha då börjar det dra ihop sig till festivalsommar då... Arvika har bokat Depeche Mode :D damn!! vågar man hoppas på att Roskilde gör det med?... ett litet ljus i mörkret...


Somebody...

granted

skrev just ett långt inlägg om all jävla ångest. men vad är det lönt... skitsamma... livet är som det är...



cheers!

Only in it for the...

rehab! ja dag 2 av ett nytt liv på medecin, ganska spänt kan man säga. jag går dåligt innan men det här är ju galet, minsta lilla grej så spänner jag hela kroppen och då är det lite svårt att gå. Det känns som att jag har världens bakfylla och då har jag ändå varit nykter sen en vecka typ. Lätt illamående så fort jag blir spänd men bara på gränsen till att jag ska spy typ. men men det ska väl gå över förhoppningsvis, annars är pingiskarriären över...
känns galet overkligt att jag har gett mig in i det här och att jag hamnade här. samtidigt väldigt nöjd med mig själv. det här skulle jag ha gjort för 10-15 år sen typ. Nu är jag på väg iaf.
torsdags var en enda lång beslutsamhets ångest, men med lite övertalning från alla bästaste vänner så blev det droger. En tårögd dag slutade med cappuccino och lite mindre vattniga ögon, tack!
I går hade jag "mina" tvillingar här med lite pizza och snack, sedan var det några Freaks and Geeks som drog lite mer. Önskar jag kunde följt med men det är en omöjlighet just nu, det kommer ju fler kvällar! Vill ju se vad det är för ett spektakel :) sedan blev det film och bara softande...

I dag har jag legat på soffan och sovit eller sett på fotboll typ hela dagen. och så kommer det nog fortsätta resten av helgen. helt orkeslös typ...

Visst kommer det bli nått bra av det här?? visst då??


cheers!

dörr 56

i går blev inte riktigt vad jag trodde när jag öppnade mina blå ögon, fast det var nog oundvikligt. hela dagen kändes som att jag var i en bubbla med tårar i ögonen och ingen luft... som det nu har varit ett tag. Så med lite övertalning letade jag mig fram till dörr 56 och med hjälp av Joss hittade jag dit för en andra gång. tack tack... lite droger och samtal blev resultatet.

Jag har nog bestämt mig nu, jag måste ta tag i det en gång för alla. måste börja tänka på mig själv lite... så är det ganska glad att jag hittade dörren faktiskt.

och ett tack till er alla som finns


cheers!

A Failed Attempt At Something Worth Saying

börjar lita på att jag kan sova nu, det känns bra. just nu är allt så stort bara. minsta lilla grej som sägs eller upplevs känns så stort. Så förbannat lätt till tårar hela tiden och jag kan inget göra... jag har svårt att andas och visst är det dammigt här men ändå :)

känns ändå som jag styrt in livet på en hälsosammare bana, hatar mig själv för helgen som varit. det får inte hända igen... jag vill ju ingen illa! allt måste sjunka in...

dagens skiva: Ali Whitton - A Failed Attempt At Something Worth Saying
så grymt bra!


cheers!