färger

Jag har nog en av de finaste utsikter för tillfället. Upptäckte nyss färgerna på mina träd. Hösten är här och den hade med sig helt nya element i form av Rehab av mitt sinne. Satt just och funderade på hur många veckor som gått? Haha knappt en hel vecka. Nu är allt så maxat som det ska vara i alla fall och kroppen hatar mig igen. Fast upptrappningen gick lättare än när jag tog första. Fast samtidigt blir det ju långsamt istället, förra helgen var jag ju ”borta” och det är jag inte nu på samma sätt. Så jag sitter här och försöker att inte tänka, det går inget vidare…
Jag menar det har ju trotsallt hänt en hel del sedan i juni typ. Jag lärde känna någon som är så fin och vi lyckades väl lura oss själva till att såra andra. Jag trodde allt var vad det var. Allt var inte vad det var, allt var bara fantasier. Fantasier om att inte vara ensam, om att vara älskad.
Lyssnar på D Rice - me my yoke and I
Jag börjar förstå det lite ledsnare i mig, jag lyssnar och analyserar. På ett sätt jag inte brukar göra men antar att hösten är här med nya leksaker. Det är lättare att slappna av nu, lättare att uppfatta. Ja jag vet… ”drogerna” men ändå jag hör känslor.
För stunden ser jag möjligheten till ett ljus igen, jag hoppas kunna hålla den målsättningen. Visst kommer det vara mycket tårar på vägen men det måste ut. Ut ur mig och ner i marken. En kär vän till mig sa –lev i nuet! Ja jag måste… imorgon existerar inte och igår kommer jag inte ihåg  Saknar våra samtal så jättemycket men hoppas att de kommer dyka upp igen. Du vet allt det där om att inte glömma och så.
En lördags små små tankar om mitt liv…

Cheers!