episode 7

måndag igen. samtal igen. börjar vänja mig vid de tårar som alltid följer, eller kan jag vänja mig vid det? i vilket fall jävligt jobbigt men jag tror på att det ska föra nått gott med sig... det är ganska otäckt hur hjärnan kan styra vad som är verkligt och vad som inte är. så mycket tankar hur ska jag veta vad som är verkligt?

i dag tittade jag ner i golvet. jag visste inte om jag fick, eller om jag borde. jag tittade in i vägen och gick ut... jag ville säga hej...

det har varit en tung kväll som vanligt när almanackan visar måndag. mycket tankar om mina tankar om mig själv. idag är en sådan dag då jag inte tänker slåss mot tankarna, jag orkar inte det. dom får ta mig dit dom vill kan inte bli mycket sämre ändå... och jag somnar ju snart ändå, timmen ni vet. så jag sitter här och lyssnar på damien rice´s gamla kompisar... ruskigt bra!


godnatt, mamma