jag skulle kunna säga -"godmorgon" även fast klockan är 22.50 och det är bara 20 min kvar på timmen. för så känns det varje måndag kväll, helt plötsligt har jag vaknat. antar att det är ångesten och rädslan för alla känslor som "slår ut" mig. det är ju tur att jag vaknar iaf :) det var tungt som vanligt under samtalet men jag är nog mer rädd/orolig för nästa då en del dörrar ska öppnas...
rädd, ensam och vilsen...
kram
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar