dörr 56

i går blev inte riktigt vad jag trodde när jag öppnade mina blå ögon, fast det var nog oundvikligt. hela dagen kändes som att jag var i en bubbla med tårar i ögonen och ingen luft... som det nu har varit ett tag. Så med lite övertalning letade jag mig fram till dörr 56 och med hjälp av Joss hittade jag dit för en andra gång. tack tack... lite droger och samtal blev resultatet.

Jag har nog bestämt mig nu, jag måste ta tag i det en gång för alla. måste börja tänka på mig själv lite... så är det ganska glad att jag hittade dörren faktiskt.

och ett tack till er alla som finns


cheers!